Inläggssida

Jag blir lika överraskad varje år när sommartid blir vintertid, almanackan slår om till november och det börjar regna. Det är så oerhört mörkt. Det känns dock som det blivit värre med åren, kanske har det med försämrad syn att göra. Mörker vs Ljus känns självklart för mig som kristen, Att koppla ihop ljuset med Gud, är en vacker bild som hjälper mig att ana vem skaparen är. Men är det lika självklart för andra människor i vår tid att göra samma koppling? Många tänder ljus när det är mörk, för att se bättre och skapa mys, men vet vi hur ljuset tänds på insidan? Jag längtar efter samtalet kring trons betydelse som meningsskapande system i våra liv. Jag längtar efter att den kristna tron skulle få bli riktningen för fler som tycker att det är mörkt. Kanske är det så att Guds närvaro glimtar till för den enskilde, men glöms bort. Kanske är det så att Guds närvaro aldrig tillskrivs honom. Kristendomen är relationell, den bygger på att vi skall vara tillsammans med varandra och med Gud. Det är meningen att vi skall bära varandras bördor både praktiskt och mentalt. Församlingen har som uppgift att dela liv och tro. Dela samtalet kring vad det är att var människa. Välkommen till vår gemenskap med dina tankar och funderingar kring tro och dess uttryck. Sjömarkenkyrkan längtar efter att få bli en plats i samhället där vi kan mötas, på riktigt! Välkommen hälsar pastor Anna-Karin